VILL OCKSÅ!

Jahapp, så var den sista dagen på julledigheten över. Imorgon är det dags att bege sig tillbaka till los jobbos. Har en ganska fin panik. Why? För min tjänst är - efter att mitt långtidsvikariat nu gått ut - nere på 25%. Visst skulle jag kunna ansöka om studiemedel eftersom jag ändå ska läsa klart en kurs nu som är på 50%. Men... det bär emot lite att göra det också, har redan en studieskuld på 300.000 eller nåt sånt. Helt sjukt. Så - jobb vore det bästa.

Hänger därför på platsbanken på Arbetsförmedlingens hemsida varje dag och hoppas på att det ska komma ut nån deltidstjänst här i krokarna som kanske kan passa mig. Behöver inte nödvändigtvis vara inom den genre jag är utbildad. Men än så länge har det inte kommit ut mycket sånt. Alls. Inte alls, till och med.

Så jag kommer nu gå omkring med en konstig förhoppning om att kollegor på stället jag jobbar nu ska gå och vara sjuka framöver. Bara för att jag ska kunna hoppa in som vikarie och få lite mer än mina annars 25%. Känns så sjukt att man ska behöva hoppas på nåt sånt. Men det är väl som man säger - den enes död, den andres bröd. Så sant. Inte för att kollegorna ska behöva gå och dö på kuppen då, men...

Det jag helst av allt vill är att komma ut och sjunga mer. Bröllop, begravningar, som gästsolist vid diverse konserter... Jag vet ju att jag faktiskt kan. (Åt fanders med den där jantelagen). Ska få ändan ur nu under de kommande dagarna och faktiskt försöka marknadsföra mig mer här i stan - i kyrkor, på begravningsbyråer osv. Det vore bra najs!

Problemet bara inom denna bransch är att det ofta är typ en och samma sångare/sångerska som får de flesta jobben. En sommar för några år sedan agerade jag begravningssångerska åt en begravningsbyrå i Köping. De var jättenöjda, och de anhöriga vid begravningarna likaså. (Och jag med, för den delen). Allt var frid och fröjd. Sen började jag plugga, vilket innebar att jag inte kunde ta några fler jobb på ett tag eftersom begravningar sker under dagtid på veckodagarna.

Men när jag väl flyttade tillbaka till Västerås efter mina avslutade studier så hörde jag av mig till dem igen. Fick då svaret att "visst kan jag skriva in dig, men här i stan har vi ju xxxx xxxxxxxxx nu som sjunger på de flesta begravningar".

Jaha? Så det finns inte utrymme för fler?
(Nä, uppenbarligen inte - har hittills inte hört nåt från dem, och då är det över ett år sedan jag ringde dem/skickade in min CV + CD).

Jag älskar kyckling, men inte käkar jag kyckling varje dag för det. Räkor kan vara ack så gott! Variation är det bästa. (Haha, GUD vilken dålig metafor...) Jaja. Ni fattar grejen.

Anar att det är lite samma sak här i stan också - ofta en och samma person, eller möjligen två, som alltid får dessa uppdrag. MEN JAG VILL OCKSÅ! Ska bara ge mig fasen på att visa det nu. Och visa att jag också är kvalificerad för dem!

Hej då jante - hej hej sångjobb!