onsdag 17 februari 2010

Nej, jag är inte smal. So what!?

Vad är det som gör att vissa människor tror att de kan säga vad som helst till en? Som om man psykiskt sett var gjord av pansarplåt eller kevlar eller så. Som om inget nån säger biter på en.

Jag har just läst en väns blogg, där hon berättade nåt som fick mig att gå i taket, som man säger. Det handlade om hennes utseende, som en annan människa yttrat sig om. Den här vännen och jag har lite samma problem, om man så säger. Ingen av oss har direkt måtten 90-60-90. Men det gör oss fasen inte mindre värda som människor för det - och det gör heller inte att man kan ta sig friheten och säga vad som helst till oss om vårt utseende för det.

Både hon och jag kämpar med vikten. Det är kanske inget som syns utåt sett. Men jag kan säga att jag för en daglig kamp mot detta, och det är tufft så ända in i norden.

Jag har precis börjat vända mitt liv så smått. Har hängt på min kära mor till gymmet vid ett tillfälle. "En gång är ingen gång" kanske man tänker nu. Men jag ska fortsätta där. Jag har tagit mig dit en första gång, och bara det är en bedrift. Det är en stor tröskel jag tagit mig över för att ens komma dit.

Men ibland blir jag bara så trött på människor som inte vet det minsta att man kämpar. Människor som verkar tro att bara för att man är överviktig så betyder det att man ligger i soffan eller sängen större delen av dygnet, med en uppochner-vänd colaflaska i en droppställning, direkt inkopplad till både en, två och tre kanyler i kroppen på en. Och maten, ja den får man levererad från närmsta pizzeria. Minst en familjepizza per dag. Men oftast tar man vegetariana, för den är ju i alla fall full med grönsaker. Och grönsaker är ju nyttigt!

Nej, jag är inte smal. Men jag är inte överdrivet osund heller. Jag mår i det stora hela fysiskt och psykiskt sett bra, och det måste väl ändå vara det som är huvudsaken?

Hördudu, min vän - du är FIN OCH BRA som du är! Glöm inte det.

Det ska jag heller inte glömma, att det faktiskt också gäller mig... och resten av jordens befolkning. Vafan, liksom.

3 kommentarer:

Josefin sa...

Bra sagt! <3 Kram på dig!

Åsa sa...

Puss fina du! Vilket oerhört värmande och fint inlägg! Ja, vi duger i sanning som vi är, båda du och jag! Heja dig som tog dig till gymmet! Sånt törs inte jag, däremot simmade jag imorse. Heja!

Och ja, du är också fin och bra. HEJA OSS! puss!

Josefine sa...

heja dig, du är asbra!