Vad vore livet utan vänner?

Jo men visst - så var den 14 februari här igen då. Alla hjärtans dag. En dag att verkligen ägna sina nära och kära lite extra omtanke, även om jag kan känna att man måste komma ihåg att göra det egentligen varje dag. För man vet aldrig vad som händer imorgon. Eller om en timme.

Oj, vad djupt det lät. Men så är det ju faktiskt!

Man är nog väldigt van att ta mycket förgivet, vilket kan vara väldigt farligt. Nyår är över för längesen, så jag får ha det som ett alla hjärtans dag-löfte, att inte ta saker och ting förgivet.

I övrigt kan jag säga att alla hjärtans dag för mig inte bara är en dag med kärlek och värme, utan också en dag med en del ångest. För det är faktiskt såhär - jag har ingen käraste att kunna skämma bort en dag som denna. Och om hela sanningen ska fram så har jag aldrig haft det en dag som denna heller. Såatte... Ja, det skapar en del ångestkänslor. Jag är 27 going on 28 och har också drömmar om man och barn.

Men å andra sidan är jag berikad med många otroligt vackra människor till vänner, och så min familj förstås.

Så vem behöver en käraste, liksom?

Hur som helst så vill jag önska DIG som läser det här - vän som främmande människa, kvinna som man, gammal som ung, singel som upptagen - en riktigt fin alla hjärtans dag!