måndag 1 mars 2010

Kvinnan med startkablarna.

Jag vet inte om det hände nåt med min bil förra helgen i och med det lilla besöket i diket, som jag tidigare berättat om. I veckan så har den nämligen börjat krångla. Det började typ i tisdags eller så... Jag hade slutat jobbet, och kom ut till parkeringen och skulle åka hem. Satte mig i bilen och vred om nyckeln. Inget hände. Inte det minsta ljud hördes. Panik! Och inga startkablar hade jag heller... Tack och lov så var min chef kvar, och hon hade ett par i sin bil som jag kunde få låna. Så med hjälp av min kollegas pigga batteri i sin bil så lyckades jag få igång min egen. Thank God!

Så åkte vi iväg i en varsin bil och skulle handla, och när vi står på parkeringen vid ICA och jag slagit av min bil så säger min kollega: "Men du, slå av lyset - det är på." Jag fattade ingenting. Vaddå på? Mitt lyse slås ju av automatiskt när jag stänger av motorn. Men han hade ju rätt - lyset var på. Fast det inte var det. Men det var det. Fast ändå inte. Där hade vi alltså problemet till att batteriet var urladdat när jag skulle iväg från jobbet. Av någon konstig anledning så har lyset stått på, fast det automatiskt ska slås av när man stänger av motorn.

Fan.

Åkte hem till mina föräldrar där pappa skulle ta sig en titt på det hela. Men när jag väl kom dit så behövdes det inte någon hjälp - då fungerade lyset plötligt som det ska igen. Skumt.

Startkablarna lämnades tillbaka till chefen dagen efter, och bilen har funkat prima sen dess.

Fram till ikväll.

Var å fikade med finaste Nathalie på stan i eftermiddags, och när jag sen skulle åka hem så hände samma sak med bilen. Den var stendöd. Skit också! Frågade några förbipasserande om de möjligen hade några startkablar, men det hade de inte. Ser sen hur trapphuset i huset intill tänds, och strax kommer en kvinna ut. Tänkte att jag testar och hör med henne om hon äger några startkablar, och har hon inte det så får jag väl ringa pappa då...

Men jag behövde inte ringa honom - kvinnan hade ett par kablar i sin bil! Så efter mycket om och men lyckades vi få igång min bil. Tackade henne enormt och gav henne en kram i brist på en bukett blommor, och så åkte hon iväg.

Själv skulle jag ut till min kollega, men jag stannade vid en mack på vägen och införskaffade mig ett par helt egna startkablar. Det kan ju tydligen vara bra att ha sånna liggandes i bilen, har jag hört...

Åkte ut till kollegan och var där i ett par timmar medan lyset på bilen stod och blev svagare och svagare utanför. Så det blev samma procedur igen när jag skulle hem, vilket innebar att jag fick inviga mina nyinköpta startkablar. Men när jag öppnade motorhuven så fick jag syn på något som inte skulle vara där - ett par vita fingervantar som låg där mitt på motorn. Haha! De måste tillhöra kvinnan som hjälpte mig..!


Så nu är en "dagens blomma" skickad till Vestmanlands Läns Tidning, där jag tackat kvinnan så mycket igen och också uppmanat henne att ta kontakt med VLT som nu har mitt nummer, så att hon kan få tillbaka sina vantar.

Slutet gott, allting gott, I guess.

1 kommentar:

Josefine sa...

Vilken fin historia =)