Audition till Körslaget - 5 dagar kvar!

På fredag smäller det - då är det dags för audition till TEAM PICASSO i KÖRSLAGET! (Typiskt att kören inte kommer heta TEAM MARIE - därmed sumpades chanserna att kören skulle kunna bli sponsrad av Tiimari, höhöhö...)

Jag går just nu omkring och klurar över vilken låt jag ska köra. Jag har i dagsläget tre olika att välja mellan. De är rätt ösiga alla tre på sitt sätt, även om någon kanske går lite långsammare än de andra. Men till balladträsket hör ingen av dem, det kan jag lova.

Det är i Punkt i Västerås som auditionproceduren kommer att hållas, tydligen nånstans i den stora mittgången. Har jag fattat det rätt så kommer det då innebära att det blir en öppen audition som även glada fredagsshoppare kommer att kunna se. Inte mig emot i och för sig - jag tycker alltid det är lättare att sjunga för en folkskara än för en eller några få jurymedlemmar.

Ska bli kul att se hur många som kommer, anar att det blir ett rätt lång kö. Och av de som kommer så ska det bli kul att se hur många man känner. (Ooh! Den där meningen skrev jag helt utan att kolla på tangentbordet - och det blev helt rätt!) Jag vet i alla fall tre vänner som ska söka, och det vore så grymt kul om vi kom med allihop!!!

Men det där med låtval... Får la se vilken det blir. Behöver i och för sig inte bli någon av de tre som jag tänkt på.

Har du nåt förslag på nån bra, ösig låt jag skulle kunna köra?

Ibland hör man fel.

Befinner mig just nu ute hos Triin, där hon, Anci och jag kollat lite mello och umgåtts ikväll. Mysigt! När mellon tog slut så blev det till att kolla OS, och så dök ett välbekant ansikte upp i rutan.

Anci: Är inte det där hon... Pilla?
Jag: Jo, Pernilla Wiberg ja. Fast hon heter väl inte Wiberg längre... Hon har ju gift sig.
Anci: Just ja, med den där norrmannen va..? Bödvar?
Triin: BÖGVAR?!?

Ibland hör man lite fel... Kanske att man skulle göra som tanten här - införskaffa sig ett par batphones för att minska risken att höra alldeles galet?

Hmm.

Fan. Hann inte mer än publicera det senaste inlägget innan Riita, Mirja-Liisa och Saaralainen och resten i det finska damhockeylandslaget lyckades göra mål. 2-1 till Finland just nu.

Ogillas.

Gamla nagelrester i badrummet.

Tänkte att jag ikväll skulle ha varit lite effektiv och fått lite gjort här hemma. Men som vanligt så blir det att jag påbörjar projektet, men sen fastnar i annat.

Jag hann visserligen slänga både 4 och 5 par skor (inte illa för att vara jag!!) innan jag fastnade med annat. Det som ikväll fick mig att avbryta min städning var att jag hann komma så långt som till badrummet. Skulle lägga in min necessär som av någon anledning legat i hallen säkert ett par veckor. Eller tre. Kanske till och med fyra...

Skitsamma.

När jag la in den i min lilla badrumshylla så fick jag syn på nåt jag glömde att jag hade... En förpackning Depend Gele Kit (eller "Geelipakkaus" som vi ju alla vet att det heter på finska...) som jag köpte på ICA Maxi för ett bra tag sen.

Och eftersom min älskade systeryster fyller 40 imorgon så blir det fest, och högtidsdagar av sådant slag vill man gärna fixa till sig lite. SÅ...

Under två timmar - då jag egentligen hade kunnat få jättemycket undanplockat i lägenheten - så har jag suttit och fixat mina naglar så här snyggt:

Ja... jag lyckades förstås inte bara fixa höger hand, utan även vänster hand - helt på egen hand! Möhöhö... Jag ÄR ju så fyndig...

Nä, nu ska jag heja klart på våra svenska damkronor som just kvitterade till 1-1 i bronsmatchen mot Finland. Heja heja!

Piller-knaprarn'.

Nu tar jag mig ett par små dyra Echinaforce-piller igen och går och lägger mig, och hoppas att jag inte vaknar alldeles genomförkyld imorgon...

...eller med decimeterlånga hårstrån på armarna. Det vore förödande, näst intill självmordsframkallande, om förra nattens dröm skulle bli verklighet...

Gonatt!

Att inte kunna.

Jag har idag, trots att jag känt mig halvrisig, varit hos syrran. Skulle ha hjälpt henne baka bröd inför hennes 40-årsfest på fredag, men när jag kom dit var hon i princip klar. Så det blev lite mat och senare fika och mys framför TV:n.

Av någon anledning kom vi in på samtalsämnet MJÖLK, och det framkom att en av syrrans kompisar inte kan blanda mjölk från två olika förpackningar. Har hon bara en liten skvätt kvar i en tetra så kan hon inte fylla på glaset med ny mjölk från en annan tetra. Hon kan heller inte blanda olika sorters mjölk i ett och samma glas (inte för att det kanske förekommer så ofta att man behöver blanda två olika sorter...)

Själv har jag inga problem på den fronten. Tar mjölken slut så fyller jag på med ny från en annan tetra. Ska fundera ut om jag har nåt sådär som ja verkligen inte kan göra, men som kanske ses som normalt för andra att göra...

Har nån av er nån sån där grej som ni bara inte kan göra?

På väg att bli sjuk?

Jag har gått omkring idag med en halvjobbig känsla i kroppen. En sån där "nuslårdunderförkylningentillnärsomhelst"-känsla. Och det är verkligen det SISTA jag behöver just nu. Syrran fyller 40 på fredag - jag måste hålla mig frisk! Och på fre i nästa vecka är det audition till körslaget. Kan inte vara förkyld då!

Nu tänker du säkert "Men hallå... det är ju över en vecka kvar till audition..." Men grejen är den att de senaste åren har mina förkylningar blivit så sjukt kraftiga och långlivade att det tagit både tre, fyra och fem veckor innan de försvunnit.

Men den här gången har jag fixat grejer som ska hjälpa mig...

Har aldrig testat den här förut, men måtte detta fungera rrrriktigt bra! Det hoppas jag verkligen då denna lilla pillerburk kostade över hundra spänn. Och måtte pillren smaka bättre än de luktar. Men det gör de väl antagligen inte. Får vara glad över att de bara är att svälja och att de inte var sugtabletter...

MARDRÖM!

Jag hade en av mitt livs kanske värsta mardrömmar inatt. Jag drömde att jag efter en natts sömn vaknade och plötsligt hade armar som såg ut så här:

...fast håren var både fler, längre och mycket tunnare och liksom böljade efter mig när jag gick.

ÄCKLIGT!

Ska DU söka?

Jag är fortfarande eld och lågor över att Västerås äntligen ska få ställa upp med en kör i Körslaget. Och JA, SJÄLVKLART SKA JAG SÖKA!

Bor du i en stad som ska ha en kör med, och har du sökt/ska du söka?

Melodifestivalen 2010 - deltävling 4

Jag vet, jag skrev aldrig nåt om bidragen som medverkade i lördagens tredje deltävling. Men jag kan väl så här i efterhand säga att jag tyckte rätt låtar gick vidare. Tror jag.

Däremot så tänkte jag nu, i och med att SVT redan lagt ut smakprov på kommande lördags tävlingsbidrag, ge er mina åsikter. Man kan för övrigt lyssna på bidragen HÄR.

1) Sibel - "Stop": Jodå, den här tjejen sjunger ju hur jäkla bra som helst, och verkar ha en rätt catchy låt lite i Britney-stil skulle jag vilja säga. Kommer säkerligen gå vidare på nåt sätt.

2) Py Bäckman - "Magisk stjärna": Men vafan, ren ut sagt. Den här kan BARA ha kommit med för att hon heter just Py Bäckman. Hon sjunger "Gonatt... gonatt min prins..." i refrängen. Och det man hinner höra av denna låt är så satan i gatan trist att man nog kommer hinna somna på lördag innan låten är slut. Fy vad tråkig.

3) NEO - "Human frontier": Glad-pop, skulle jag vilja säga. Litet intetsägande om än dock en aning medryckande. Men att den skulle nå till en final- eller andra chansen-plats tror jag inte...

4) Lovestoned - "Thursdays": Nja. Kul med lite okänt folk i och för sig. Jag känner i alla fall inte igen dessa nissar. Men för mig är smakprovet av låten tämligen intetsägande. Ja. Nä. Den va ingen höjdare.

5) Anna Bergendahl - "This is my life": Jamen det här är ju hon idol-tjejen! Det tog ett tag för mig att fatta det. Gillade henne när hon var med, hon har en skön halvhes röst, och låten hon framför på lördag verkar vara en helt ok pop-ballad. Men en vinnare vi ska skicka till ESC är det inte. Dock kommer upphovsmännen få ett fint klirr i kassan eftersom den kommer spelas järnet på Rix FM och Megapol.

6) Pernilla Wahlgren - "Jag vill om du vågar": Ja... Just nu känns det som om jag kan lägga till "Total dissare" som titel i telefonkatalogen. Men den här låten gillar jag inte direkt heller. Det är svensk glad-pop så det skriker om det, och kommer säkert gå hem i stugorna på ett eller annat sätt. Antingen final eller andra chansen för Wahlgrenskan, alltså.

7) Noll disciplin - "Idiot": Hmm... Får lite Martin Svensson/Jimmy Jansson-feeling över den här, fast med lite rockigare ton. Inget som jag gillar måste jag säga. Går inte vidare på nåt sätt.

8) Peter Jöback - "Hollow": Typisk schlager-ballad. Han går säkerligen vidare för att han är den han är, men det här är enligt mig inte heller en låt vi kan skicka till ESC.

Så här tror jag alltså i dagsläget...
Till final: Sibel och Pernilla Wahlgren
Till andra chansen: Anna Bergendahl och Peter Jöback

Vi får la se på lördag...

Bilen och diket - hur gick det sen?

Jag var visst lite arg igår. Är väl lite halvputt fortfarande, både på mig själv över hur jag kunde vara så dum och tro att jag kunde ta mig hem i det där vädret, men också över all denna snö. Jag har aldrig någonsin längtat så mycket efter våren som jag gör just nu.

Imorse vaknade jag vid 07.45. Kollade yrvaket på klockan och insåg att jag sovit i cirkus 3,5 timmar. Låg ett tag och funderade över gårdagen, och undrade om Catrin vaknat och ringt bonden än. Så hör jag hur ytterdörren stängs. Ok, hon var redan uppe. Anade att hundarna skulle ut en sväng, men den aningen försvann när jag plötsligt hade tre glada hundar intill mig där jag låg i soffan.

Pallrade mig upp, och hörde ett motorljud utifrån. "Aha" tänkte jag "hon har fått igång sin bil!". Men jag förstod ganska snart att det inte var hennes bil som lät, utan det var ljudet från nåt större. En traktor! BONDEN VAR HÄR!

Han skulle ploga vägen, men kom inte fram för att Catrins bil stod i vägen. Så han kom tydligen och knackade på, och hjälpte henne sen att med traktorns hjälp få undan hennes bil.

Så fortsatte han ploga, och på tilllbakavägen var jag redo att hoppa in med honom i traktorn för att åka med bort till min bil som han skulle hjälpa mig att få upp.

Glad över hjälpen jag skulle få så hoppade jag upp där. (Och jag anar att jag fortfarande luktar en aning ladugård [laggård].)

Efter några minuter fick jag syn på min lilla pärla, där hon stått alldeles ensam sedan 01.30.
Det var en fin syn som gjorde mig varm i hjärtat. Hon hade klarat av natten!

Väl framme vid bilen hoppade jag ur, ramlade rätt ner i snövallen utanför, skrattade över mitt fall - precis som bonden själv gjorde - och gick sen till bilen och klättrade över till förarsätet via passagerarsidan. "Det här kommer gå fort att ordna" tänkte jag. Men oj, så fel jag hade...

45 minuter, en avsliten bogserlina, en uttänjd krok på den hela bogserlinan och en halvt upp-plogad åker senare var bilen åter där den skulle vara - på vägen.

Jag är denne bonde EVIGT tacksam. Jag tackade honom ödmjukast, och han skrockade tillbaka att han ju egentligen inte hade något val. Han var ju tvungen att komma förbi min bil för att kunna ploga. Men han hade ju lika gärna kunnat bett mig ringa bärgningskåren eller så...

Men inte då! Det här var en otroligt snäll, trevlig, händig och hjälpsam man som fick mig att tänka till om nästa säsong av "Bonde söker fru". Man kanske skulle söka?

Kvällen från helvetet!!!

Innan du läser detta så vill jag varna för en och annan BEFOGAD svordom! Det kommer antagligen bli ett inlägg i novellform å, bara så du vet... Dock värt att läsa! (Framför allt om du ska till att skaffa ny bil...)

Ok, till att börja med så kan jag säga att jag kanske överdrev lite med min rubrik. Hela kvällen är inte från helvetet - har varit ute i Tibble hos Catrin och kollat OS och Mello. Skit-trevligt! Och utanför har vädret varit som det varit, dvs. för täääskigt.

Så vid 01.10 så kände jag att "nä, nu är det nog dage att bege sig hemåt. Snöandet har avtagit, så det borde vara lugnt!"

MHM! ELLER HUR!

Jag hann köra drygt en kilometer, sen fastnade bilhelvetet halvvägs ner i ett dike. Vägen var nämligen halvt täckt av drivor som blåsten orsakat, och som jag försökte halvt plöja igenom, och halvt veja för. Men det gick åt skogen. Eller snarare - det gick åt diket.

Försökte ta mig loss, backa - köra fram - backa - köra fram... Men bilen hade bestämt sig för att stanna där. FAN! Skulle ta mig ut för att försöka gräva bort lite snö för hand, men det var lättare sagt än gjort eftersom jag hade en snödriva - EN METER HÖG - alldeles utanför förardörren. Så Sofia, smidigast i stan, fick öva på sina gymnastiska skills och klättra över på passagerarsidan.

Ringde Catrin i halv panik, och hon gick ut till sin bil för att ta den och komma och hjälpa mig. TACK!!

Som om det skulle vara så lätt att lösa problemet... Nä. Just det. Hon hann backa ut den ett par meter innan den la av och sen totalvägrade att starta. Så hon tog snöskyffeln och tog sig per fots till mig borta i missär-diket.

Det var en ljuvlig känsla att se ljuset från hennes ficklampa närma sig. "Jonathan, jag SER LJUSET!!" Där hade jag nu stått i 10-15 min och emellanåt stått och gjort uppåthopp för att hålla värmen.

Vi gjorde vad vi kunde för att få loss bilen, men det var förgäves. Diket hade den i ett fast grepp, och jag hamnade i ett tillfälligt tillstånd av världens tourettes.

SÅ... bilen - min opel - står kvar där den fastnade, och vi gick tillbaka hit till Catrin. Utanför står hennes bil - en opel - och tar upp halva vägen så ingen kan komma förbi.

Så nu blir det till att ringa grannbonden om en sisådär 4,5 timme och be honom komma och hjälpa mig att dra loss min bil med sin traktor. Ja, samt att få undan Catrins bil från vägen.

Det kommer ordna sig, jag kommer snart skratta åt det här.

Men just nu är jag så förbannat überarg! Jag hatar den där j-la Kung Bore mer än allt annat. Men jag är också så vansinnigt förbannad på mig själv att jag inte hade vett nog att inte ge mig ut. "Snöandet har ju avtagit, så det borde vara lugnt..." HUR KUNDE JAG VARA SÅ DUM OCH TÄNKA SÅ?!

Jaja.

Som avslutning på den här bloggens första riktigt förbannade inlägg så kan jag ju bjussa på en konversation Catrin och jag hade när vi satt och kollade på herrarnas skiathlon. Vi pratade specifikt om Johan Olsson som så länge ledde så stort.

Catrin: "Men han ser ju skiDstark ut!"

Jag: "Hmm... skidstark... Hur STAVAR du det?"

Möhöhö.

Nu ska här mitt te drickas upp, och så ska jag sända min bil en tanke där den står alldeles allena i dikhelvetet.

Och kom ihåg - opelbilar årsmodell 90 nånting verkar inte vara jättebra när det kommer till extrema vinterväder. Det kan både Catrin och jag intyga!

Apropå Körslaget.

Team Marie?

Jag längst till vänster, Jocke längst till höger.
Säger vi.

Sponsor till Körslaget?

Jag har kommit på vilken kedja som på något sätt skulle kunna gå in och sponsra Västerås kör i Körslaget:

Tiimari!

Ja...

Team Marie!

Hahahaha!

ÄNTLIGEN!

Det blev klart igår vilka städer som kommer att ha med en kör i årets Körslaget, och VÄSSTERÅESEH ska vara med!

Det roliga med det hela är att Jocke och jag pratat rätt länge om att det skulle vara kul om Västerås fick vara med. Så funderade vi också över vem som skulle kunna tänkas leda denna kör. Det stod mellan tre personer:

1) Pandora
2) Marie Picasso
3) Mattias Andreasson

Och det blir alltså MARIE PICASSO som ska leda Västerås-kören! LÄTT att jag tänker söka!

Desto värre har det sett ut för Jockes del, då Marie varit inne på att hennes kör bara ska bestå av tjejer, gärna med lite attityd och jävlar anamma. Men annat lät det för en liten stund sen, då hon blev intervjuad i P4 Västmanland. Då sa hon nämligen att killar troligen kommer att få vara med. Woho!

Såatte... Vi får la se hur det blir med den här karusellen. Söka lär vi ju göra i alla fall!

Är det här tillräckligt med attityd och jävlar anamma, tror ni, för att jag ska ha en chans att komma med?

Dålig humor #2

Så var det dags igen... Ibland är humor som bäst när den är som sämst, så att säga.

Har varit på körrep i Falun ikväll, och under repetitionen höjde dirigenten nästan varje stycke med 1/2 tonsteg, för att dessa stycken av någon anledning idag klingade bättre i ett högre läge.

Så åkte jag med honom hit hem till Västerås ikväll, och vi pratade lite kring just dett ovan nämda under bilresan, och även att det i allmänhet var ett väldigt bra och roligt rep ikväll. I musiknördskretsar låter det då såhär:

Han: Ja, det var mig verkligen en HÖJDAR-kväll!
Jag: Haha ja, KORS (#) i taket!

Hahahahaha! Gud vad vi garvade. Så dåligt! Men samtidigt så kul.

Nej, jag är inte smal. So what!?

Vad är det som gör att vissa människor tror att de kan säga vad som helst till en? Som om man psykiskt sett var gjord av pansarplåt eller kevlar eller så. Som om inget nån säger biter på en.

Jag har just läst en väns blogg, där hon berättade nåt som fick mig att gå i taket, som man säger. Det handlade om hennes utseende, som en annan människa yttrat sig om. Den här vännen och jag har lite samma problem, om man så säger. Ingen av oss har direkt måtten 90-60-90. Men det gör oss fasen inte mindre värda som människor för det - och det gör heller inte att man kan ta sig friheten och säga vad som helst till oss om vårt utseende för det.

Både hon och jag kämpar med vikten. Det är kanske inget som syns utåt sett. Men jag kan säga att jag för en daglig kamp mot detta, och det är tufft så ända in i norden.

Jag har precis börjat vända mitt liv så smått. Har hängt på min kära mor till gymmet vid ett tillfälle. "En gång är ingen gång" kanske man tänker nu. Men jag ska fortsätta där. Jag har tagit mig dit en första gång, och bara det är en bedrift. Det är en stor tröskel jag tagit mig över för att ens komma dit.

Men ibland blir jag bara så trött på människor som inte vet det minsta att man kämpar. Människor som verkar tro att bara för att man är överviktig så betyder det att man ligger i soffan eller sängen större delen av dygnet, med en uppochner-vänd colaflaska i en droppställning, direkt inkopplad till både en, två och tre kanyler i kroppen på en. Och maten, ja den får man levererad från närmsta pizzeria. Minst en familjepizza per dag. Men oftast tar man vegetariana, för den är ju i alla fall full med grönsaker. Och grönsaker är ju nyttigt!

Nej, jag är inte smal. Men jag är inte överdrivet osund heller. Jag mår i det stora hela fysiskt och psykiskt sett bra, och det måste väl ändå vara det som är huvudsaken?

Hördudu, min vän - du är FIN OCH BRA som du är! Glöm inte det.

Det ska jag heller inte glömma, att det faktiskt också gäller mig... och resten av jordens befolkning. Vafan, liksom.

Dagens andra citat.

Jag har precis hällt upp mig ett litet glas "vin" här. (Emelie tvingade mig att sätta citationstecken runt ordet vin... förklaring kommer längre ner...) Nu är det ju nämligen så med mig att jag kan verkligen inte dricka vanligt vin - det blir liksom ett inbördeskrig i min mun då, mellan aromen och mina smaklökar.

Därför, de få gånger jag dricker vin, så införskaffar jag mig ett fruktvin med smak av smultron. Ja, det är sötsliskigt... Men jag tycker det är helt ok! Eller i alla fall godare än vanligt vin...

Emelie är dock min raka motsats när det kommer till detta. Hon hade aldrig sett eller smakat det här vinet, och tog sig därför en liten sipp. Så utbrister hon:

- Men Mattias, du måste smaka på det här. Det är som en blandning av semla och nyponsoppa!

Härmed utmärker jag Emelie till dagens citat-makerska.

Dagens citat.

Befinner mig just nu i Örebro hemma hos finaste Emelie och hennes sambo Mattias. Vi har varit nere på stan och ätit grymt god mat, och hade förmånen att få se Kallas guldlopp på en tv vars storlek inte var av denna värld. Gigantisk! Woho! OS-guld!

(Det var dessutom rätt kul att höra hur döva människor låter när de blir riktigt euforiska över ett svenskt OS-guld. Vi var omgivna av dem! Jag vill förresten lära mig teckenspråk.)

När vi kom till min bil för att åka hit hem till Emelie så råkade hon sätta sig på min plastpåse innehållandes två stora apelsiner, varpå hon säger:

- Men Gud, det här var ju som att sätta sig på världens största geisha-kulor!

Geisha-kula?

Vad vore livet utan vänner?

Jo men visst - så var den 14 februari här igen då. Alla hjärtans dag. En dag att verkligen ägna sina nära och kära lite extra omtanke, även om jag kan känna att man måste komma ihåg att göra det egentligen varje dag. För man vet aldrig vad som händer imorgon. Eller om en timme.

Oj, vad djupt det lät. Men så är det ju faktiskt!

Man är nog väldigt van att ta mycket förgivet, vilket kan vara väldigt farligt. Nyår är över för längesen, så jag får ha det som ett alla hjärtans dag-löfte, att inte ta saker och ting förgivet.

I övrigt kan jag säga att alla hjärtans dag för mig inte bara är en dag med kärlek och värme, utan också en dag med en del ångest. För det är faktiskt såhär - jag har ingen käraste att kunna skämma bort en dag som denna. Och om hela sanningen ska fram så har jag aldrig haft det en dag som denna heller. Såatte... Ja, det skapar en del ångestkänslor. Jag är 27 going on 28 och har också drömmar om man och barn.

Men å andra sidan är jag berikad med många otroligt vackra människor till vänner, och så min familj förstås.

Så vem behöver en käraste, liksom?

Hur som helst så vill jag önska DIG som läser det här - vän som främmande människa, kvinna som man, gammal som ung, singel som upptagen - en riktigt fin alla hjärtans dag!

Att skiljas från sina älsklingar.

Det gör förbaskat ont. Jag är en sån människa som gärna håller fast vid allt jag tycker om, och avskyr allt som har med avsked att göra. Sån har jag alltid varit. Men ibland når man liksom en viss punkt där saker och ting måste få ett slut. Så är livet.

Till en sån punkt vet jag att jag kommit nu. Jag måste göra mig av med flera av mina älsklingar :(
Vissa av dem har fått mer uppmärksamhet än andra av mig de senaste åren, och de är de jag liksom inte brytt mig om som jag nu måste ta steget att skiljas från. Även om det faktiskt gör lite ont. Flera av dem har varit mina favoriter väldigt länge, och har därmed fått utstå lite fler av livets törnar. Och då ser de ut därefter också.

Helt enkelt, jag måste rensa i min sko-garderob.

Jag överdriver inte om jag säger att jag äger runt 100 par skor. Och då menar jag allt ifrån flip-flops till vinterkängor. Vissa av dem har jag inte använt mer än nån gång, kanske inte alls, till och med? Men när jag någon gång försökt mig på det här med att rensa bland dem alla, och göra mig av med ett gäng, så slutar det alltid med att man tänker "men jag kommer nog använda dem nån gång i alla fall..!" eller "Shit, de här snygga har jag ju adrig använt. Varför inte? Det måste jag börja göra...". Men så blir de likt förbannat ståendes kvar i garderoben.

Och det är just de skorna, som jag flera gånger tänkt just så om, som jag nu måste våga ta steget att göra mig av med. För det här funkar inte.

Jag kanske skulle ta och lägga ut dem här på bloggen, och se om någon är intresserad av att köpa några? Som sagt, vissa är bara använda nån gång. Eller ingen gång. En gång är ingen gång, också.

Eller köpa och köpa förresten... En symbolisk summa i form av fraktkostnad kan också vara en deal, beroende på skornas skick. Men det tar vi sen. Först och främst ska jag rensa, sen får vi se om nån ens är intresserad av det jag eventuellt har att erbjuda. Sen gör vi ett "special price, only for you..."

Operation sko-rens börjar inom kort.

Nu sova. Gonatt!

Kass humor!

Det är allmänt känt i min närmaste bekantskapskrets i (kanske till och med längre bort än så?) att jag är rätt svar för riktigt dålig humor.

Till exempel tycker jag det är lika kul varje gång när man skämtar om att musiker jobbar på ackord...

Sen har vi ju alla de här gamla skämten, som jag vissa dagar kan tycka är vansinnigt roliga. T.ex. klassikern "Katt åt lampa - lös i magen". Idag hade min fina vän Josefine skrivit en ny sån variant på Facebook: "Hund åt Susanne Lanefeldt - fick magkniiiiip". Hahaha!

Jag minns en repetition vi hade för ett par år sedan, inför en stor konsert i Örebro. Jag var med i kören, och vi var allmänt trötta och flamsiga efter att ha hållit på ett bra tag. Och jag vet inte varifrån det kom, men plötsligt dök alla möjligta fula ordvitsar upp som hade med intervall att göra, alltså intervall i musikteorin. (Prim, sekund, ters, kvart, kvint, sext, septima, oktav).
Här kommer ett urval:
- Det här kommer bli en skitkul konsert.
- Ja, det blir ju PRIMa, det här..!

- Gud, är han inte lite gubbig? (en av de medverkande)
- ...fast jag tycker att han är rätt SEXTig...

- Men gud vad modigt... fattar inte att hon TERS! (Långsökt, jag vet... minns inte riktigt vad det var som var modigt, men...)

- Vad skönt det vore att få sluta tidigare, men det lär vi ju aldrig få...
- Äh, det borde ju KVINTA om vi får gå en KVART tidigare eller inte.

- Sofia, får jag låna din penna?
- Mmm, en SEKUND!

Och för att summera kvällens andra deltävling i Melodifestivalen så ställer jag mig - i den dåliga humorns tecken - följande fråga:

Undrar om MiSt är mistnöjda...

Höööhöhö!

ROSA BOMB

Tog mig ett bad i förrgår, mådde rätt piss och tänkte att just ett bad skulle pigga upp. Det gjorde det visserligen inte - tvärtom! Kanske berodde det på badbomben jag hade i, som färgade badvattnet alldeles babyrosa. Jag borde kanske istället ha gjort det jag från början var sugen att göra -
ÄTA UPP DEN!

Vattenproblem i Mello.

Läste nyss på aftonbladet att flera artister ikväll, främst Andra Generationen & Dogge men också Anna Maria Espinosa, hotar att gå av scenen under direktsändningen. Detta som följd av att det blivit för blött på scenen efter Eric Saades dusch under sitt framträdande. Saade går ju ut först ikväll, och är inte scengolvet torrt när Andra Generationen & Dogge sen går på, så har Warner Music uppmanat artisterna att avbryta sina framträdanden. Annars finns det ju en risk att man halkar på scen, men man kan ju också få vatten i mikrofonen. (Det sista undrar jag själv hur man ska gå tillväga för att lyckas få...)

Å Guuudars, så fyndig man kan vara då. Möhöhö..!

Vi får väl se ikväll hur det går med allt.

Vilken låt hejar DU på?

Bä bä, mördarlamm...

Just nu går det en film med titeln "Black Sheep" på kanalen "Showtime". Läste infon om vad den handlar om, och det är nog den roligaste handling jag någonsin sett en skräckfilm ha:

"Nyzeeländsk skräckfilm från 2006. Efter att ett gäng naiva miljöaktivister släppt ut ett muterat lamm från ett laboratorium förvandlas tusentals får till blodtörstiga rovdjur. Tre personer blir strandsatta långt från all möjlig hjälp och medan den ulliga mardrömmen kommer allt närmre inser trion att ett enda bett från ett infekterat får har en oroväckande effekt."

Nu kommer jag inte längre skrämma folk med ett "Bu!", utan ett asläskigt och bräkigt "BÄÄÄHÄHÄ!"

Deltävling 2 i Mello imorrn!

Japp, imorrn är det dags för deltävling 2 i Melodifestivalen. Till skillnad från förra deltävlingen så kommer jag att kunna kolla på morgondagens. Ska bli intressant!

Kunde inte hålla mig ifrån att återigen kolla SVT Play, där en minut av de imorgon tävlande låtarna ligger uppe. Så här säger jag om låtarna:

1) Erik Saade - "Manboy": Jodå, Molly Sandéns egen manboy kan nog gå hem hos svenska folket. Inte minst hos småtjejerna runtom i landet. Låten är cantchy, och jag erkänner - jag rycks faktiskt med litegrann... Gillar de där kromatiska nedgångarna. Lite spooky känsla över det hela.

2) Andra Generationen & Dogge - "Hippare Hoppare": Nä. Lika lite som jag gillade Kebabpizza Slivovitza gillar jag den här. Men vem vet - kanske att Europa skulle gilla den? Man har fasen ingen aning. Men jag gillar'n inte.

3) Anna Maria Espinosa - "Innan alla ljusen brunnit ut": Sorry, men den här är trist. Känns som ett svenskt försök att göra en låt med lite öststats-touch, bara för att det gått bra för låtar med den sortens stuk i stora ESC. Menee... Den här hör enligt mig också till kategorin "Låtar som inte ens borde ha kommit med". För nog måste väl bättre låtar än den här ha skickats in? Eller..?

4) Highlights & MiSt - "Come and get me now": Ja, detta är alltså låten som till slut stod som vinnare i Melodifestivalens Webbjokertävling som ägde rum i höstas. Och jag kan säga att jag inte tycker det är samma låt som vann i höstas. Eller jo, visst är det samma låt. Men den har ändrats från att ha varit en discodänga á la 80's till att nu vara en dansbands-sliskis. Typ.
Och då ställer jag mig frågan - var det verkligen låten som svenska folket röstade fram i höstas? Nog för att SVT var tydliga med att de hade rätten att producera om den låt som skulle komma att vinna webbjokern. Men med att omproducera tänkte jag snarare att de kunde arrangera om vinnarlåten, och inte att totalt ändra hela stuket på låten.
Men men. Med tanke på hur många dansbandskåta det finns i detta land, och som dessutom med största sannolikhet älskar Melodifestivalen, så kan jag i princip sätta min högra hand på att Come and get me now på något sätt går vidare imorgon. Antingen direkt till finalen, eller till andra chansen. Vi får se! (Det visar sig helt enkelt om jag kommer att kunna skriva ett blogginlägg imorrn kväll eller inte... Lite svårt med en hand, menar jag...) Och jag tycker nog också att den borde gå vidare på nåt sätt, i alla fall till andra chansen.

5) Pauline - "Sucker for love": Jomen alltså... Jag gillar nog den här, tror jag! Kanske att den kräver några lyssningar, men jag kan säga att jag redan vid första lyssningen verkligen gillade den här tjejens röst. Den är skön! Ska bli kul imorrn att se hur scenshowen ser ut, och även att höra om hon låter lika bra live som på inspelningen. Dock tror jag inte att den kommer att gå hem hos tillräckligt många andra att den ska lyckas få en plats i finalen eller andra chansen. Men man kan ju hoppas! Tror jag.

6) Andreas Johnson - "We can work it out": Ja, nä. Min första spontana känsla är "trist". Kanske att han går vidare bara för att han är den han är.

7) Kalle Moraeus & Orsa Spelmän - "Underbart": Hahaha..! Nog för att den här låter svenskare än knapret av ett knäckebröd med Kalles (Moraeus?) kaviar på. Det är ju fiolerna som gör hela den känslan. Tydliga nationella drag i musiken var förr en självklarhet för de flesta länder som tävlade i ESC, men att den här skulle kunna representera Sverige..? Nej.
Dock får Kalle ett stort plus av mig för den härliga korsningen med kurbitsmålning på elgitarren!

8) Hanna Lindblad - "Manipulated": Tja, kanske att den här kan gillas av folk runtom i stugorna imorrn. Men då själva sången i låten verkar vara behandlad med så mycket autotune att det inte blir en effekt, utan bara jobbigt, så får den ett minus av mig vid första lyssningen. Ser i alla fall fram emot att höra och se den här live imorgon. Har inte så mycket mer att säga om den här än så länge. Kanske ett tecken på att den inte berörde mig särskilt mycket vid första lyssningen...

Så här tror jag:
Till final - "Manboy" och "Come and get me now"
Till andra chansen - "Hippare Hoppare" och "We can work it out"

Så här hoppas jag:
Till final - "Manboy" och "Sucker for love"
Till andra chansen - "Come and get me now" och... och... nån mer.

Vilka tycker ni ska gå vidare?

Tala är silver, tiga är guld..?

Nja. Jag skulle faktiskt vilja göra om det där ordspråket till typ... "Guld är fint, tiga borde Silver."

Why?

Jo... Jag kunde ju inte kika melodifestivalens första deltävling i lördags eftersom jag själv hade spelningar då. Men jag lyssnade ju lite innan på SVT play, och tyckte till lite om de olika låtarna. Och jag kan säga att det är mig ett mysterium hur låten "Road Salt" kunde gå vidare till andra chansen.

Men något som jag VERKLIGEN INTE kan förstå är hur låten "A place to stay" framförd av Jenny Silver ens kunde komma med i Mello. Jag menar - låten är så TRÅKIG SÅ KLOCKORNA STANNAR - och framträdandet gick i samma stil. Skittrist.



Ok, jag kanske var lite väl orättvis med att Silver borde tiga. Jag menar, hon är ju inte en helkass sångerska - absolut inte. Men jag står för min åsikt att låten inte borde ha kommit med.

Ni som hängde med i Jockes och min webbjokersväng kanske nu tänker "Ahaaa... hon är bara avundsjuk, den där Sofia". Men jag kan i ärlighetens namn säga att jag tyckt likadant om denna låt även om vi inte ställt upp i webbjokern. Lätt.

Var går gränsen?

Jag och Jocke (Storbloggaren) pratade häromdagen om det här med att närma sig 30-strecket och inte riktigt veta vad man ska klassa sig som. Är jag, som sanrt 28 år gammal (ung...) fortfarande tjej, eller är jag kvinna? Och Jocke, som är närmare 27, är han kille eller man?

Ponera till exempel att man skulle komponera ihop en ansökan till något. Ska jag då skriva "Jag är en 28-årig tjej som..."eller "Jag är en 28-årig kvinna som..."?

Likadant med Jocke - skulle han skriva "Jag är en 27-årig kille som..." eller "Jag är en 27-årig man som..."?

Eller är det lika ok att skriva vilket som av dem?

Vad säger ni?
Var skulle ni säga att gränsen går?

Kylskåpsrensning!

Fick mig ett tokryck här på nattkröken och rensade lite snabbt kylen. Städade också undan lite på diskbänken, och i en av påsarna där - som jag länge trott varit tom - så låg det faktiskt en bit överblivet bröd.

Så... är du sugen på mellanmål? Jag kan i sånna fall bjussa dig på en bit pain riche med bredbar leverpastej. Eller vänta... Pastejen kanske får lov att skäras i skivor istället.


Jag måste helt enkelt börja rensa kylen lite oftare, tror jag.

Nä, nu är det verkligen hög tid att sova. Det har det varit i en sisådär 3 timmar. Men men. Tänkte att det är bättre att rensa kylskåp samt blogga såhär dags...

Tack och hej - leverpastej.
(Möhöhö...)

P.S. "En tips näer mahn rengöhre dehn kylskåhp äer att ha en dehl ättik-spirit i den rengöringsvatten. Och scrubbeh med den mjuke sihde på scotch bright, annars den kan bli repoh." (Evelyn)

Den fula ankungen.

Kom på att jag faktiskt tog en före- och efterbild i lördags, innan jag skulle ner till Konserthuset och sjunga. Och det känns faktiskt lite "den fula ankungen" över det hela. Det är ett faktum - jag ser som osminkad bra schleeten och grå ut. (Bilden till höger gjorde jag avsiktligt svartvit för att den skulle matcha den osminkade varianten till vänster... som alltså är i färg. Mmm.)

Men tänk va, vad lite (eller lite mer än lite) smink kan göra! Poff, så ser det nästan ut som att man varit inne på taaz och lekt.

Tårta på tårta.

Jag har tidigare berättat att jag är lite av en språkpolis, och här kommer ytterligare ett till inlägg om detta... Det har med uttrycket "tårta på tårta" att göra, eller TAUTOLOGI som det heter med ett finare ord. Dvs. att säga samma sak två gånger, i olika former.

Ett exempel har vi i det jag skrev ovan... "Ytterligare ett till" är tautologi. (Reagerade du inte på det första gången så får du skämmas...) Jag menar - det går ju bara inte att skriva så! Då kan man lika gärna säga "ett till ett till" eller "ytterligare ännu ett". Eller varför inte "ytterligare ännu ett till"?

Några andra favoriter är:
Backa bakåt (Det säger ju sig självt att man backar bakåt. När backar man framåt, liksom?)
Dela isär (Kan man ens dela ihop nåt?)
Passera förbi (Men hallå... antingen bara "passera" eller "åka förbi")
Höja upp (Mmm... för det är väldigt ofta man annars höjer ner något...)
Sänka ner (Samma sak här. När sänker vi någonsin UPP något?)

Visserligen så har jag faktiskt kommit på att man i sällsynta fall kan säga just "backa framåt" och därmed också måste kunna säga det många säger - "backa bakåt". När man kan säga backa framåt? Jo... Låt oss säga att jag ska gå från bilen till min ytterdörr - då har jag ju ett mål jag ska till. Och målet blir ju ändå framåt, så att säga. Men om jag då skulle välja att gå baklänges till detta mål - det måste ju bli att backa framåt. Eller?

Jovars, det var väl det jag tänkte på idag.

Förresten, kom på en annan grej jag måste ta upp. Det är en typisk västmanländsk grej som används på ord som i plural slutar på "en". T.ex. "spelen", "jeansen", "borden" eller "träden". Är man en inbiten västmanlänning så lägger man gärna till ett A på ord av detta slag.
Så här:

Spelen = Spelena'
Jeansen = Jeansena'
Borden = Bordena'
Träden = Trädena' alternativt Trääna'

Jag måste nog ändå erkänna att jag blir ganska glad när folk säger att det inte hörs att jag kommer från Vessteråeseh. Inte därmed sagt att jag inte gillar denna stad eller västeråsare i sig. Men dialekten är många gånger för tääääskig!

Söndagen i bilder.

Japp, lovade ju en liten uppdatering från i söndags. Tänkte att bilderna får berätta lite om vad jag gjorde.

Eller... jag kan ju börja med att säga att jag satt och pluggade. Det gjorde ont i min själ att inte få vara ute och njuta av det underbara vädret!

MEN... så bestämde jag mig för att ta en paus och faktiskt hänga på mor, far, syster + vovve ut till stugan en sväng. De skulle ut dels för att kolla om det behövdes tas bort snö från taket på huset, och dels för att grilla nere vid vattnet. Jag kunde inte motstå frestelsen, så jag hakade på denna utflykt!

Älskar vårt sommarstugeområde! Spenderade varje sommar där fram

till att jag var ungefär 16-17 år eller nåt sånt. Och det är inte fint bara sommartid där, ¨

utan även nu under vintern, har jag uppäckt.

...och Phuma verkade älska snön. Trots att hon frös så hon skakade.

Syrran blev ett barn pånytt, och valde att - i väntan på att grillen skulle bli klar - slänga

sig i snön och göra en snöängel.

Phuma, stackarn', frös så mycket till slut att hon fick komma in

och värma sig innanför syrrans jacka.

...och där trivdes hon!

Snyggingar... Syrran å jag.

Så äntligen var grillen och korven klar. Och det här, gott folk, är KORVKONST

på allra högsta nivå!

Recept på must-slush och iskaffe:

Must-slush: Häll julmust i en mugg. Fyll på med snö. Drick/ät.

Iskaffe: Häll kaffe i en mugg. Fyll på med snö. Drick/ät.

(Syrran drack/åt faktiskt upp sin must-slush, medan mitt

iskaffe gärna ville göra resten av markens snö sällskap.)

Min fina mor!

Jomen visst!

Sen åkte vi hem, och jag återgick till mitt pluggande... Vilket jag ska göra även nu. Är inte riktigt klar än, och måste bli det till imorgon när jag åker till Örebro igen.

Så... plugga, it is!

Tjo!

Morrn morrn!

Nu far jag alldeles strax iväg till jobbet. Trodde jag skulle börja 10.15 idag, men nä... Klockan åtta, visade det sig att det var idag...

För den som undrar varför jag knappt skrev nåt igår, så kan jag avslöja att ett inlägg är på gång. Lite bilder och så.

Och för er också som alltid undrat hur gammal, torkad keso i diskhon luktar så kan jag avslöja att det luktar illa. Riktigt illa. Det fick jag erfara igår...

Ha en fin dag!

Bloglööövin!

Vilken underbart fin dag! Fortfarande en del minusgrader ute, men vafan... SOLEN SKINER!!! Mer än hon gjort på rrrriktigt länge, och det ger mig - trots minusgraderna - härliga vårkänslor!! WUUNDERBAAR, JAA!

Blev på så bra humör att jag till och med vill erbjuda er att fälja denna blogg med det där [mä'redära] BLOGLOVIN.

Så... gör det om du vill!

Nu ska jag ut i solen en sväng innan det är dags att fortsätta med läxorna... (Japp, sånna har jag en del till på tisdag...)

SUCCÉ!

Är alldeles nyss hemkommen efter att ha sjungit på FESTIJAZZ nere på Västerås Konserthus. Hade först en spelning med Sala Storband - gick helt ok. Sen hade jag två spelningar med Filip Olandersson Quintet (Filip Olandersson - trumpet, Anita Olandersson - piano, Kent Olandersson - bas, Konrad Agnas - trummor, jag - sång), varav framförallt den första gick STRÅÅÅLANDE!

Den var i Lilla salen, även kallad Birdland ikväll. Var lite nervös 2 min innan giget skulle starta, för det satt bara två pers i publiken! :(

Men så hör jag någon som arbetar på Konserthuset säga: "Men då släpper vi in nu då" (jag hade inte fattat att det var insläpp till spelningen, trodde folk kunde komma och gå som de ville), och vips så var salen i det närmaste full. Så sjukt kul!

Och det vore verkligen en underdrift att INTE säga att spelningen var en succé. Folk sa att vi var de bästa de hört på hela kvällen! Och jag vet inte hur många som kom fram efteråt och tackade mig för en "otrolig insats". Fick höra att jag måste ut i världen och sjunga, att Västerås är alldeles för litet för en person med "så stor och bra röst som jag har". (Förlåt, nu känns det som jag höjer mig själv till skyarna... kul å läsa sånt. Men jag blev bara nåt så sjukt glad att jag måste få skriva det här å!)

Självporträtt.
Fick med både näspiercingen, mouchen och dubbelhakan.
Klart det syns att det är jag! Eller?

Jag lovar, jag kommer leva LÄNGE på den här kvällen och på alla underbart fina ord jag fått. (Och man kan minst sagt säga så att om VISSA hade sett/hört mig ikväll så hade de fått käka upp det de tidigare sagt om mig och min sång. Japp! In your face! Moahaha...)

Det är nu en upprymd och mycket GLAD Sofia som säger:
Gonatt!

Melodifestivalen!

Ikväll går ju den första delfinalen av stapeln. Trist att jag i och med mina egna gigs missar den. MEN... jag såg ju nu att låtarna som tävlar ikväll redan finns ute på svt play, redo att lyssnas på på.

Därför tänkte jag här ge mina poäng på kvällens bidrag!
(Klicka på låttiteln för att lyssna på SVT Play)

1) Ola - Unstopable: Låter lite som en Amy Diamond-dänga. Behöver visserligen inte vara negativt. Men nja... den går inte hem hos mig vid första lyssningen. Kanske att den kan växa lite, får se...

2) Jenny Silver - A place to stay: Nej men fy så tråkig. Medioker, skulle jag säga. Händer ju inget! Kanske är det lite samma sak med den här som det var med Jockes och min låt som var med i webbjokern (länk längre ner) - att det händer BRA mycket mer efter första refrängen. Men min första känsla till "A place to stay" är: tråk.

3) Linda Pritchard - You're making me hot-hot-hot: Bra sångerska, tycker jag det absolut låter som. Catchy låt som kanske kan gå hem hos fler än de tidigare två bidragen i alla fall. Ska bli kul att se vad som görs av scenshowen till denna!

4) Pain of Salvation - Road Salt: En ballad á la Fender Rhodes. Hände verkligen inte mycket i den här låten i det klipp som ligger på svt Play. Hoppas för deras egen skull att låten har mer att bjuda på ikväll.

5) Anders Ekborg - The Saviour: Ooh! Det här kompet är ju lite av en blandning mellan Toto's "Hold the line" och Ted Gärdestads intro/mellanspel i "Satellit". Ja men erkänn att det finns lite influenser av dem båda i detta bidrag! Tyckte faktiskt versen verkade rätt kaxig och cool. Men så kom refrängen... "Il Saaaalvatoore". Nej nej. Den här går bort!

6) Jessica Andersson - I did it for love: Ja, nja... Fin ballad, men inte mer än så. Gillar av nån anledning virveltrumman i bakgrunden.

7) Frispråkarn - Singel: Svensk rap. Förlåt, men då jag inte är ett fan av den här sortens musik så går den här fetbort.

8) Salem Al Fakir - Keep on walking: Hmm... i vanliga fall gillar jag Salem som artist, men den här kändes lite... tråkig. Och det är ju trots allt hans LÅT jag ska bedöma, inte honom som artist. Visst ska man se till artisteriet också, men det är lätt att man röstar på sin favoritartist, hur dålig låten må vara. Nu menar jag inte att Salems låt är dålig. Mene... Tror inte att den är någon vinnare i Melodifestivalen 2010.

Det återstår att se vem/vilka som går vidare och inte. Och efter att ha lyssnat på dessa låtar så måste jag faktiskt säga att Jockes och min "När det var vi", som tävlade i webbjokern i höstas, faktiskt håller måtten. Vi fick höra att den borde ha kommit igång tidigare in i låten, det dröjer till andra refrängen innan den börjar tända till, så att säga... Så visst hade den behövts produceras om, det vet vi med. Men låten i sig håller minst lika bra (om inte bättre) klass som några av låtarna som är med ikväll.

Men så är jag ju en gnutta partisk också.

Det händer i Vässe!

Tänka sig va, det är inte ofta man läser att sånna grejer händer här i Västerås. Nog för att kriminaliteten i denna stad har vuxit de senaste åren (hörde till och med någon säga för några veckor sen att vi gått om Malmö - är det möjligt?!) men det här är rätt stort för oss Västeråsare! [Vessteråesareh]

Sjusovarn'

Det är jag det...
Åkte ut till Catrin i Sippersta igår kväll, och blev ju kvar ett tag, kan man säga... Tror nog klockan var närmare 02.30 när jag kom hem. Eller var det till och med 03.30? Bra koll man har...

Trevligt var det i alla fall! Men sen dröjde det till en sisådär 04 innan jag faktiskt somnade. Och sen skulle det dröja ända till kl.13 innan jag gick upp... Herregud! Dagen är halvt förstörd. Det blir helt fel och vridet när man går upp så sent! Men jag får ju skylla mig själv.

Skulle ha fått jättemycket gjort på förmiddagen idag - skulle ha åkt ut till den andra Catrin (Triin) och firat hennes dotter som fyller 3 idag. Men det får jag se till att göra imorgon istället. Sen skulle jag även ha gjort lite uppgifter som jag har till på tisdag när jag ska till skolan i Örebro igen. Men nä. Det får jag också se till att göra imorrn.

Det jag måste lägga krutet på idag är att skriva ut textblad till låtarna jag ska köra ikväll. Ikväll är det ju nämligen FESTIJAZZ nere på Konserthuset. Ska bli hur kul som helst att lira!

Mindre kul att välja kläder bara... Vet inte alls vad jag ska ha på mig!

Ska ta mig en dusch nu, och sen se efter vad garderoben har att erbjuda till kvällens gigs. Vem vet, kanske slutar med att jag står där naken och sjunger?

Humor!

Förlåt, ni som undertecknat följande lapp (som går att hitta på argalappen.se) men jag tycker det här är vansinnigt kul..!

Men det är klart... hade det varit jag som blivit utsatt för detta så hade nog inte jag heller blivit så glad till slut.

Sen är frågan - ingår alla dessa tre efternamn i en och samma familj..?! Eller är det månne tre olika i samma trappuppgång som gått ihop och skrivit lappen? Det lär vi aldrig få veta...

Skitsamma, kul som fanken är det i alla fall!

Nu är det dags att sooova....

Gonatt!

Avslöjad...

Häromdagen blev jag stoppad av polisen för fortkörning...
Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna snacka mig ur det - det var bra nära att jag lyckades med det!

Men så fick polisen syn på Karo i baksätet, och det hundskrället såg till att jag ändå fick den förbannade boten på 1500 spänn...

Hahaha!

(Fick den på mailen av syrrans kompis Catrin,

dock är historien något bearbetad av moi...)

Dagens I-landsproblem

Ringde just min syster, och samtalet började ungefär såhär:

Hon: Ja, hallå..?
Jag: Men hallå där! Vad görs?

Hon: Jag HATAR att inte ha en trådlös telefon! Man blir så låst!

Jag: Ehm... ok. Men du har i alla fall en telefon...

Min systers huvudform, ansikte och hand ser bättre ut i verkligheten.
Säkerligen hennes telefon också.

Men GUD!

Vilket sätt att sluta sin sista tid som döing på jorden, innan man blir begravd/kremerad. Man får åka kist-kana på Huddingevägen! Jisses...

Finner inga ord. Fy fasen.

Tack för hjälpen!

Förlåt, nu kommer jag var lite kryptisk. Inte skriva rätt ut vad det är jag pratar om osv. Det måste få vara så ibland också. Visst hade jag kunnat välja att inte skriva nåt alls, men jag känner att jag måste få göra det. Skriva av mig.

Det är ibland jobbigt att fatta vissa beslut. Man går och velar ett bra tag. Man vill, men samtidigt inte. Nästa dag vaknar man på bra humör, och då skulle man kunna tacka ja till vad som helst. Till och med till att käka daggmask eller springa ett varv naken runt polishuset. (Eller göra dessa två saker samtidigt?) Dagen därpå vaknar man på fel sida, och säger nej till allt och alla.

Men det är de gånger, när man velar som mest fram och tillbaka, som det är så skönt med vänner som hjälper en att fatta besluten. (Eller i detta fall - beslutET.)

Så tråkigt bara när folks åsikter om en ska få en att säga nej, när man kanske egentligen - eller i alla fall till 80% - ville tacka ja.

Men nu vet jag att det definitivt blir 100% NEJ. Och jag tackar ödmjukast för beslutshjälpen!

Jag säger vänligt men bestämt: Nej, tack. Och det kunde inte kännas mer rätt!

Ursäkta det kryptiska igen. Ska gottgöra det hela med nåt roligare så småningom.

Hoppas ni får en trevlig fredagkväll! Glöm inte att heja på Mattias i Let's dance..! :)

Wiikt-nedgång

(Å Gud, så fyndig jag var nu va? Va?)

I höstas skaffade jag mig ett Nintendo Wii. Har inte det där Wii Fit, utan bara de där andra sport-spelen som följde med i paketet. Men tanken med mitt inköp var (är..) ändå att jag skulle försöka gå ner i vikt med hjälp av det. Jag menar, så sjukt otränad jag är så borde jag väl i alla fall lyckas gå ner liiiite om jag Wii-boxades 20 min per dag, till att börja med. Sen 30 min/dag, till slut nån timme per dag.

Men det har inte blivit av än att jag tagit tag i det. Kanske att jag skulle behöva införskaffa mig en sån är bräda också... Tanken finns ju fortfarande där i alla fall, att verkligen försöka gå ner med hjälp av mitt Wii. Och nu har det visat sig att...

Jag var inte ensam om denna idé.

Fint förresten att de lyckats stava "timme" med 3 m...

Den här tjejen har gjort precis det jag vill göra - hon har på ETT ÅR gått ner ÖVER 50 KILO! Med sitt NINTENDO WII! (Klicka på bilden så kommer du till Aftonbladets artikel om henne...)

Vafan. Kan hon så kan väl jag!

Yes BOX!

VEM VAR DET?!

Jag vet inte riktigt hur många gånger det skett nu, men det har hänt alldeles för många gånger de senaste typ sex veckorna.

I början brydde jag mig inte, men till slut når det liksom en gräns. Först tänker man "jaja, låt gå för den här gången" och så går man bara vidare. Men sen händer det igen, och igen... och igen. Och IGEN! Som sagt, vet inte hur många gånger det hänt nu. Och ju fler gånger det händer, desto mer frustrerad blir man ju!

Men nu vill jag faktiskt veta, för det här är inte okej. Gränsen är liksom nådd, och jag känner nu att jag inte bara vill veta, utan att jag faktiskt har rätten att få reda på det också.

Jag kommer inte slå dig eller så, bara ge dig en rejäl utskällning. That's it.
Och DU ska ge mig ett LÖFTE om att inte göra om det.
Inte än på ett himla bra tag i alla fall.

Nu kräver jag att få veta.

VEM VAR DET SOM BESTÄLLDE MER SNÖ???

En eller ett?

Något jag gått och funderat på ett tag är det här med ordet "repetition". Instresserad som jag är av vårt svenska språk, så kan jag inte undgå att undra varför man säger EN repetition, men ETT rep.

Någon som vet?

Rep är ju en förkortning av repetition - ett väl använt ord i framförallt musikkretsar. Men varför har det blivit att man säger "ett rep" och "repet" (best. form singular) samt "repen" (best. form plural).

Det borde ju snarare heta "en rep", "repen" (best. form singular) och "reperna" (best. form plural) eftersom det heter just EN repetition.

Men håll med om att det låter dumt med "Jag har en rep då. Men den repen är slut vid 20."

En repetition - en rep
Repetitionen - repen
Repetitionerna - reperna

Eller?

Rep å gig

Har jobbat klart för idag och drar mig upp till Falun om ett litet tag. Dags för körrep med Kammarkören där. Ska bli kul! Valde att stanna hemma förra gången med tanke på att vädret då var som det var. Visserligen snöar det nu med, men inte lika mycket som för en vecka sen. Och förresten så har jag inte så mycket till val - måste med upp å sjunga ikväll eftersom jag även missar rep-helgen som är nu i helgen. Har nämligen tre gigs på Festijazz här i Västerås då. Ska bli himla roligt!

Jag ska sjunga med två olika grupper - Sala Storband och Filip Olandersson Quintet. För den som vill gå å se/höra mig/oss så ser schemat ut såhär:
17.30-18.30: Sala Storband i "Ballroom" (ett för i år nytt påhittat namn. Det kallas "foajén" i folkmun.)
19.30-20.30: Filip Olandersson Quintet i "Birdland" (som i vanligt fall heter "Lilla salen".)
21.30-22.00: Filip Olandersson Quintet i "Jazz corner" (hörnet i foajén, mot Kopparbergsvägen.)

Japp, så ser det ut!

Välkomna!

Nä, här blir inga barn gjorda.

Jag verkar inte få så mycket mer gjort här hemma ikväll (har suttit och arrat, men kört fast) så det är lika bra att gå och lägga sig!

Såg i och för sig nu att klockan ändå är rätt mycket. Var ju läggdags för längsen, om man - som jag - ska upp och börja jobba kl.8 imorrn. Så...

Gonatt då!

Vi tar la en till...

Här är ännu en som jag inte sett tidigare. Det är nästan så man tror att han bara spelar, med tanke på att hans agerande passar väldigt bra till nyheten han läser upp... Men jag tror ändå att det är på riktigt.

"Hehe... 'positivt'..."

Jag älskar verkligen bloopers av alla de slag, har sett en hel del. Men den här hittade jag nyss - jag hade inte sett den förut.

Den är inte särskilt lång, men ack så rolig!

Rubriker med utropstecken!!!

Tog mig en snabbkoll över mina inlägg, och upptäckte att jag rätt ofta har ett utropstecken som avslutning på mina bloggrubriker. Känns som att de litegrann skriker "läs mej, snälla läääs meeeej!".

Nä, det ser faktiskt lite B ut.

Står väl inte på förrän det smyger sig in en etta nånstans också - det vore ju bra illa!!1
(Möhöhö...)

Nä, allvarligt. De där får jag se till att lägga av med.

"Fy fan vad..."

Hörde följande från ett par killar i 12-årsåldern idag (mötte dem när de kom ut från byggnaden jag skulle in i. Solen sken och det kändes så fint - det finns hopp om våren!)

Kille 1: Fy fan va soligt!

Kille 2: Fy fan va varmt..! Fan va ont i ögonen! (...) Fy fan för ALLT!

Älskar inte ni också positiva barn som sprider sån härlig energi?

27 och senil?

Jag har ingen annan förklaring på det hela. Jag måste börja på att bli senil. Det senaste dygnet har jag gjort flera saker som tyder på detta:

1) Satt uppe natten till idag och skrev musik (får sånna inspirationsmoments ibland...) och när jag väl skulle gå och lägga mig så hittade jag inte mobilen. Panik! Jag äger ingen väckarklocka, utan är på alla sätt och vis beroende av denna lilla apparat. Gick kl.05 ut till bilen för att se om telefonen låg där, kanske att den åkt ur jackfickan på vägen hem från Catrin? För jag HADE den ju med mig hem därifrån. Jag hörde ju tidigre under kvällen hur den låg och pep och ville bli påfylld med lite ny ström. Men nä, ingen mobil i bilen.

Gick upp till lägenheten igen, letade ytterligare ett varv i alla rum men hittade inte den lilla saten. Testade att ringa den, och det gick fram signaler i alla fall. Alltså var inte batteriet helt dött än. Men jag hörde inget som ringde. Vafasen, har jag glömt den på ljudlös?

Tog med mig hemtelefonen ner till bilen en andra vända. Låste upp bilen och ringde mitt mobilnummer. Men nä, ingen signal. Nu var klockan närmare 05.30. Vafasen?! Var är mobiiilen??

Gick upp till mig igen, testade att ringa igen. "Fan. Jag måste ha tappat den på vägen från bilen till mitt hus" tänkte jag, och kände hur paniken liksom bara växte. HATAR att bli av med saker och ting! Framförallt när det är jag själv som slarvat...

Fyra signaler hann gå fram innan det helt plötsligt var nån som svarade i min mobil.
-Patrik på Sofias mobil..?

LÄTTAD!!! Patrik är Catrins sambo. Jag hade glömt mobilen hemma hos dem tidigare under kvällen... Klant.

(Och att jag hört den ligga och pipa här hemma pga sin batteribrist... Ja... Det måste jag alltså ha hört långt tidigare på kvällen, innan jag ens åkte ut till Triin..)

2) Har haft Jocke på besök ikväll, kollade bland annat Outsiders (som för övrigt ikväll verkade vara fejk... eller?). Skjutsade hem honom för ett litet tag sen, men kom på - när vi kom ner till bilen - att det kanske är bra att ha med sig sin väska om man ska ut och köra. Bra att ha körkortet med sig, till exempel. Gick upp till lägenheten för att hämta den.

Ingen väska.

Men vad är det frågan om?! Gick snabbt igenom hela lägenheten, men det fanns inte ett spår av väskan! Öppnade köksfönstret och bad Jocke gå till bilen och kolla, vilket han då gjorde - följt av en tummen upp. Väskan låg i baksätet.

Och nej, jag hade inte glömt den där när jag tidigare hämtade Jocke och vi åkte hit. Jag hade alltså ställt in väskan i baksätet nu när jag skulle skjutsa hem honom. Men så var vi inne i nåt samtal som gjorde att jag själv inte reflekterade över att jag faktiskt tog med väskan och ställde in den. Och Jocke, som är observerarn' själv, hade inte heller sett detta.

Virrpanna!

3) Jodå, nästa varningstecken på att jag börjar bli senil inträffade bara fem minuter senare. Åkte till Statoil för att tanka, och valde att gå in och betala i kassan istället för att betala med kort ute vid pumpen. Jocke satt hela tiden kvar i bilen och väntade.

När jag betalat gick jag ut till bilen igen, tog fram bilnyckeln och låste upp... Jag lovar, det går jättefint att låsa upp en bil som redan är upplåst i och med att man har en polare sittandes i den också.

Jockes kommentar:
-Jag kanske ska gå hem härifrån istället...

Det behövde han visserligen inte göra.

Men alltså... är det normalt att plötsligt bli såhär virrig?!

Tror jag vet vad som behövs för att bota denna tillfälliga (hoppas jag!) förvirring.
Det kallas SÖMN! Här ska sovas och bli pigg och allert i huvudet.

(Stavas förresten "allert" med ett eller två "L"? Har sett lite olika bud på detta... Allert, alert, allert, alert... Ole dole doff.)

Gonatt!